[2017-01-12] I vilket Jesper och Erik gör en akademisk granskning av forskningsartikeln Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR
Läs artikeln Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case. The Guardian – ”Russia waging information war against Sweden, study finds”. Erik hänvisar till avsnitt 261 och en studie om Mattsson & Helin. Jesper hänvisar till en referens till The Local som är en rewrite från en artikel i Aftonbladet… Följ Erik och Jesper på Twitter och använd gärna hashtaggen #Mediespanarna för att kommentera avsnittet.
Uppdatering: Kragh: Om Svenska Freds och Natofrågan – ett förtydligande (13 jan). Tillägg: Kragh kommenterar podden på Journalisten.se. Mediespanarna följer även upp detta avsnitt med ett kortare avsnitt 263. Jesper har därefter besvarat Kraghs utspel. (Uppdaterat 24 Februari): Centrum för Rysslandsstudier försvarar artikeln. Åsa Linderborg replikerar. Tom Andersson replikerar. Mediespanarna replikerar.
AVSNITTET I MEDIER
Medierna i P1: Propagandabråk i medierna och korvfest i Krokom. Aftonbladet: Grundlös attack mot Aftonbladet – Åsa Linderborg om ett rapporthaveri. Journalisten: Artikeln om Aftonbladet Kultur sågas av forskare. Resumé: Larmet om Aftonbladet Kultur sågas – hon kräver att artikeln tas bort. P1 kultur: ”Det är allvarliga anklagelser”. Aftonbladet: Analysen liknar viskningsleken – Forskaren Tom Andersson om tidskriften bakom rapportattacken mot Aftonbladet Kultur.
Avsnittet citeras i Mattias Göranssons bok Björnen kommer.
Avsnittet och podden hänvisas till av Patrik Oksanen (Hela Hälsingland): Cyberstölden, förtalskampanjen och kulturchefen som tappar fattningen.
Avsnittet citeras i Studio Ett den 21 mars 2019.
Ett lysande avsnitt – er pedagogiska ansats är föredömlig och er kritik är framförd med samtidigt glatt humör och stor noggrannhet! Det känns mycket angeläget att er analys får spridning eftersom artikeln flitigt har refererats i debatten. Tack för insatsen!
Underbar, underbar genomgång av en redan klassisk intellektuell hårdsmälta. Själv älskar jag Kraghs och Åsbergs alster, eftersom det utgör den ultimata illustrationen av det grupptänkande som kännetecknar UI, MSB, Must, Försvarshögskolan, Centret för asymmetriska hot, etcetera, i den här frågan.
Det hela fick mig att tänka på Åke Löfgren, en man som arbetade på Försvarsstabens underrättelseavdelning men som 1983 bytte jobb till Sida. Därefter yttrade han följande om sin före detta arbetsgivare:
»Här finns en djupt rotad och känslobetonad ryssfientlighet med en genomgående negativt färgad bild av allt ryskt – både seder, kultur, språk och samhälle vilket oftast uttrycks på en djupt olustig militär jargong. Att leva på Försvarsstaben och dess underrättelseavdelning är som att leva i en galen värld med mycket speciella föreställningar. Man talar ständigt om den onde ryssens bestialiska ränker på all världens arenor och den som försöker balansera den bilden får genast på huden.«
Och senare i samma intervju:
»Jag anser att Försvarsstaben och då främst dess underrättelseavdelning i sig utgör en säkerhetsrisk genom sitt sätt att tänka och agera.«
(Finns mycket gott att hämta i denna gamla intervju, gjord med Ingemar Myhrberg i boken »Ubåtsvalsen« från 1985.)
En udda referens, till en annan tid och en annan organisation – men visst känns det som att vi befinner oss just där nu igen? Historien utgör en outsinlig källa till ironi.
Tack Mediespanarna är en viktig insats. Publikationen väcker många frågor om peer-review-processen som vetenskaplig metod för kvalitetssäkring av forskningsartiklar. Publikationen säger sig bygga på två vetenskapliga metoder: ”kvantitativ innehållsanalys” och ”deskriptiv analys”. När det gäller den första metoden räcker det inte med ordfrekvenser och subjektiva tolkningar, som är fallet i artikeln. Dessutom är underlaget och urvalet av textdata inte tillräckligt för syftet, jämförande analyser, precis som sägs i podcasten. Vidare, författarna har helt missförstått det som kallas ”deskriptiv analys”. Det är en metod för databearbetning, för att formatera data till deskriptiv form, till exempel i smak- och luktstudier när försökspersoner genererar beskrivande data av lukt- och smakperception. Att använda ”deskriptiv analys” för impressionistiska textstudier utan närmare precisering är dock inget annat än snömos. Som artikeln i sin helhet. Som sagt, artikeln väcker frågor om peer-review-processen. På tidskriftens hemsida inses att den är inriktad på försvarspolitisk forskning. Flertalet i Editorial board är amerikanska och engelska krigsforskare. Tidskriften har funnits sedan 1978. Fram till idag har bara 6 artiklar publicerats där ”content analysis” förekommer som metod, fyra 2008, 1 2010 och så Martin Kraghs 2017. Bara Martin Kraghs artikel bygger på ”quantitative content analysis”. Min arbetshypotes är därför att tidskriften har publicerat något som de inte har kompetens för. När forskare inte har kompetens för att granska något blir de som alla andra människor. De låter nyhets- och underhållningsvärdet styra omdömet. Det hela får mig att önska att forskare började granska forskningstidskrifter i högre grad. Hur många peer-reviews görs av forskare med kompetens i den metod som används?
Tack Mediespanarna FÖR en viktig insats.
Artikeln analyseras (sågas) av professor Lars Drake här. ”Martin Kraghs ”analys” av rysk propaganda, eller desinformation om desinformation” http://jinge.se/allmant/martin-kraghs-analys-av-rysk-propaganda-eller-desinformation-om-desinformation.htm . Instämmer väsentligen i analysen, med viss forskningsvana som professor emeritus vid två svenska universitet.
Jag jobbar på UI, men är journalist och inte forskare. Jag har ännu inte lyssnat på programmet, eller läst hela Lars Drakes inlägg. Men jag studsar till när det antyds att Lena Jonson sparkats från UI. Hon gick i pension förra året och är fortfarande knuten till institutet som seniorforskare. Den som vill kolla uppgiften kan gå in på UI:s hemsida.
Tack för en ordentlig granskning. Tyvärr så är det väl snart ingen journalist i Sverige som tar sig tid att granska rapporter, vare sig de kommer från forskare, företag, myndigheter eller intresseorganisationer. Det viktigaste är att det ska snabbt. Denna rapport som ni granskat är ju ett tydligt exempel. Ett annat exempel nyligen var ju i USA om rysk inblandning i valet. Vid bara en snabb genomläsning visade sig rapporten innehålla lite eller snarare ingen information och en ordentlig genomlösning visade att inte ens en antydan till bevis presenterades, men nyheten kablades ut direkt i Sverige utan närmare granskning.
Lena Jonson är associerad forskare. Det gick lite för fort där.
Tack!
Har ni någon kommentar kring den felaktighet om Lena Jonson som Lena Karlsson lyfter fram ovan? Ganska anmärkningsvärt att sprida information om att någon har sparkats när det i själva verket handlar om en vanlig pensionering…
Den specifika felaktigheten är mer än fem år gammal och påpekas i efterföljande kommentar, så det finns nog ingen större anledning att kommentera just den.
Däremot så är ”få sparken” en ganska intressant retorisk aspekt i olika former av strategiska utspel. D v s antingen hävda att man själv fått sparken – alternativt att någon annan fått det. Kanske lite för liten aspekt att göra ett helt avsnitt på, men jag skriver upp det i vårt planeringsdokument. Kan gå att kombinera med något annat ämne.