[2019-08-22] I vilket tråkmånsarna Jesper och Erik diskuterar mediernas betydelse för den politiska cirkusens uppkomst.
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR
Niklas Ekdal (DN) Så fördärvade medierna det politiska samtalet. Vi hänvisar till avsnitt: 354. Brazil, 123. Spökhistorier på nätet och 21. Den sociala punkten och 249. Den sociala punkten 2. Följ Erik och Jesper på Twitter och använd gärna hashtaggen #Mediespanarna för att kommentera avsnittet.
Bra samtal om hur färgrika ord, och inpass som lockar till skratt, riskerar tränga bort ordentliga analyser i media! För mig utgör Henrik Torehammars alltmer framträdande roll i Sveriges Radios pod ”Det politiska spelet” (DPS) ett exempel på denna tendens. I DPS önskar jag mer Tomas Ramberg och mindre Henrik Torehammar. Se nedan min brevväxling med poddens producent i detta ärende.
En önskan…
Björn Barr 28 maj 2019 10:57
Till: Gösta Ask
Informationsklass: Sveriges Radio Intern
Hej Gösta!
Tack för ett långt och insiktsfullt mejl om DPS. Henrik Torehammar är, i mina ögon och öron, en lysande programledare som med lätt yvig hand får våra kommentatorer och reportrar att sänka axlarna en smula i studion. Lägger han för mycket band på sig finns det risk för att samtalen skulle bli för åtsnörpta och torra. Men jag förstår din kritik, och delar den själv ibland efter en inspelning. Det Henrik Torehammar gör i varje podd är en balansakt som ibland går överstyr, men som för det mesta håller sig på linan.
När det gäller innehållet i själva podden är jag helt med på din linje. Jag älskar när vi har tid och möjlighet att fördjupa oss i ett skeende. Samtidigt vill vi också ha möjligheten att kommentera aktuella och dagspolitiska händelser och då kan det ena få stå tillbaka på bekostnad av det andra.
Sammanfattningsvis kanske man kan säga att vi strävar mot mycket av det du efterlyser, men att en poddinspelning är snudd på levande materia som ibland träffar rätt, och ibland blir något helt annat.
Oavsett hoppas jag att du fortsätter att lyssna!
Allt gott,
Björn Barr
Producent för Det politiska spelet/Europapodden
Från: Gösta Ask
Skickat: den 28 maj 2019 10:23
Till: Björn Barr
Ämne: En önskan…
Hej DPS!
Jag har troget lyssnat på Det Politiska Spelet genom åren. Jag har uppskattat samtalen, de kunniga kommentarerna, och inblickarna bakom politikens kulisser som podden bjuder på. Men jag börjar tröttna på Henrik Torehammar, det måste sägas. Han torgför maniskt ständigt nya, och mer eller mindre halsbrytande metaforer. För det mesta går det över styr. Inte ett avsnitt passerar utan att Torehammar försöker hitta på en ny färg till ett politiskt skeende, sätta på en spelare en lustig hatt eller göra jämförelser med populärkulturen. Jag tycker inte dessa krusiduller lägger något av värde till podden. Snarare har jag den senaste tiden börjat tänka att de drar ned intrycket av ett annars gott samtal om politik.
Jag tror jag förstår något av vad som driver Torehammar. En önskan att lätta upp, låta fantasin få spelrum, göra P1 lite roligare. Skapa mer av den dialog som finns i sociala medier kanske? Jag är dock rädd att de goda politiska analyserna som ofta finns i podden håller på att dränkas av Torehammars ymnigt flödande putslustigheter. Några exempel: Varför måste han benämna Lars Adaktusson ”Håret” Adaktusson? Vad hade epitetet ”Skumbanan” (plockat från president Hollande”) med kandidaterna till EU-valet att göra? Om det gäller en tävlan i att hitta bästa etiketten till ett namn, ja då har Torehammar långt att gå innan han når upp till Donald Trumps mästerskap. Tänk på ”Alfred E Neuman” om Paul Buttigieg, eller ”Pocahontas” om Elizabeth Warren!
Det jag vill höra mer av i podden är analyser och historiska jämförelser. När den är som bäst blottlägger den vilka intressen som döljer sig bakom olika politiska förslag. ”Qui bono”, kort sagt. De flesta förslag har en förhistoria. Förstår man den kan man bättre navigera i sin samtid. Men man kan i stället välja att se allt i politiken som ett spel i media där den som skriker högst, eller mest utstickande, är den som får bestämma vart samtalet skall ta vägen. Då blir man ett rö för vinden. Jag vill inte att DPS skall hamna där. Mer av analys och historik alltså, kanske som Sandro Scoccos analyser i podden ”Pengar och politik”, mindre Trumpism. dvs mindre Torehammar. Eller åtminstone en mer nedskruvad Torehammar, om man får uttrycka en stilla önskan.
Vänligen,
/Gösta Ask