[2016-09-20] I vilket Jesper och Erik beskriver vad fallet Assange kan lära oss om offentliga debatter: hur förespråkare för två skilda perspektiv på världens beskaffenhet har svårt att närma sig varandra när de använder en händelse som kvitto för att bekräfta sin världsbild.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR
Anders Lindberg: Juholt hade rätt om Libyenkriget. Följ Erik och Jesper på Twitter eller kommentera avsnittet med #Mediespanarna.
Ni har gjort ett fatalt misstag i det ni förbisett att Assange aldrig vägrat att låta sig förhöras. Vad han vägrat – och inte ens det förrän skumma saker hänt, såsom att hans bagage inkluderande flera datorer försvann spårlöst från Arlanda – är att komma till Sverige. Åklagaren har haft rikliga tillfällen att förhöra honom inte minst under de mer än 500 dagar han dagligen infann sig på en engelsk polisstation. För övrigt undrar jag utifrån vilka fakta ni drar slutsatsen att JA betett sig som en ”skitstövel”.
Hej Brita. Tack för din kommentar och tack för att du lyssnat. Vad vi syftar på är att han vägrat infinna sig vid förhör med utredande svensk polis i Stockholm. Sedan påpekade vi ju i programmet att svenska myndigheter kunde ha kompromissat tidigare kring att hålla förhöret utomlands. Vad gäller att jag (Jesper) menade att han betett sig som en skitstövel så bygger jag det på beskrivningar av händelseförloppet de famösa dagarna i Stockholm. Dessa beskrivningar hämtade jag från tämligen Assangevänliga beskrivningar. Det är i sammanhanget viktigt att han inte är ensam om att ha betett sig som en skitstövel. Avslutningsvis vill jag också säga att syftet med vårt avsnitt var att peka på varför det uppstått sidor i debatten som har mycket svårt att nå fram till varandra. Hoppas att du är nöjd med svaret.